johanssonssandra

Phu, just nu övat denna mamman på att ANDAS, lugnt och fint.

Lider med dottern som just nu lyckats bli förkyld, ha tandsprickning, lära sig krypa och försöka resa sig samtidigt. Men oavsett hur mycket man lider så känns skallen som om den ska gå i bitar dagar som denna.

 

Satte mig i soffan för en halvtimme sen, skulle ha en halvtimme för mig själv, med bloggen och en kall cola. Vad händer? Dottern börjar skrika så att jag blir halvdöv. Tog mig fram till nu att lugna och söva igen. Ska erkännas att efter en dag med snor, gråt och gnäll var nog inte tålamodet på topp den där halvtimmen.

 

Men jäklar vad stolt man bli när hon tar sina första krypsteg och försöker resa sig mot dörrar och grejor! Dom stunderna raderar som tur är de jobbiga. Det och vetskapen om att hon inte kommer att vara så här för alltid, snart är gladis tillbaka igen (hoppas jag)!